Medan vi var iväg så piffade brudgummens föräldrar till platsen för mottagningen, vilket var en lada. En av brudens vänner bor på en gård där de också har en verksamhet, och tursamt nog fanns det möjlighet att hålla bröllopet där. Inte bara ha mottagningen utan även få till en vigsel ut mot den natur som är dem så kär. 

En av grejerna med att deras bröllop skulle kunna genomföras var att de såg till att anpassa utifrån de restriktioner och rekommendationer som tillkommit. Såsom att ordna en tvätta-händerna-station både inne i ladan såväl som utanför ladan. Men också i hur de visade upp sig för de äldre innan vigseln och kunde fira sin dag med sina kära – på precis det sätt som känns rätt. För Beatrice och Rasmus var det helt rätt med miljön av öppna fält, vigsel under bar himmel när de så hade sin högtidliga stund för att hylla sin kärlek till varandra. Kärleken som deras nära känner för dem gick inte heller att ta miste på, genom  de tårar och skratt som delades dem emellan under förberedelserna, vigseln såväl som stunden efter. 

Tänk så mycket kärlek som får rymmas i våra liv och tänk hörrni, vad sommaren i juni är drömst ändå.