Dagen fortlöpte som så att vi möttes upp för porträttfotografering medan deras gäster piffade sig i det sista och vigselförrättaren anlände. 

När porträtten var klara blev det dags för brudparet att gömma sig, och dags för mig att kika in alla gäster och placera mig för vigseln. En så fin stund bland äppelträd och i strålande septembersol med en härlig vind. Såpbubblor dansade i vinden till allas gratulationer och tårarna avlöste kramarna, likväl som blickarna som möttes. Fyllda av kärlek, den kärlek som de inte ville visa i kramar givet läget som rådde – men som osade av lycka för Emma och Antes skull. Hurra för kärleken