Du läste precis de tre ord som jag känner återkommer efter varje bröllops jag fått äran att vara bröllopsfotografen på. Det faktum att jag, hur stolt jag än är över mitt arbete och slutprodukten, ser mig själv som ett hjälpmedel. Inte stjärnan i det hela. Utan stjärnorna är mina kunder, alla de brudpar som litar på mig i att dokumentera en dag ur deras liv. Den dag där deras familjer och vänner möts för att fira kärleken och hoppet för framtiden. Jag är där för deras skull, inte tvärtom, och det är hela skillnaden. Skillnaden till varför det inte spelar någon roll om vart bröllopet håller hus, för oavsett alla fina detaljer, vilka kläder eller gäster som är där så är det tryggheten i brudparets relation, de genuina känslorna från alla närvarande och det glädjefulla i att få frossa i kärleken så filterfritt som får mig att vara så adrenalinhög efter varje bröllop och vilja fortsätta med detta än fler år. Vad vore vi människor utan den gemenskap vi har omkring oss?